Curry var min första hund och han var högt efterlängtad, eftersom jag inte fick ha någon hund när jag var liten, så blev de en dröm som gick i uppfyllelse när jag flyttade hemifrån och kunde skaffa mig min efterlängtade hund.
Curry eller Kai Taseot Curry som han hette i stamtavlan, var en ljus goldenhane, han föddes i en kull på 6 valpar, och när han var 4 veckor såg jag honom för första gången, efter de besöket längtade jag ännu mer till jag skulle få hämta hem honom, jag hämtade honom i slutet på Maj-93, jag var sist att hämta så dom andra valparna hade redan flyttat, jag kommer så väl ihåg när jag kom dit, han satt i en liten hage och såg precis ut som en liten sälunge kritvit med kolsvart nos, sen bar de äntligen hemåt, resan hem gick bra, han var väldigt orädd för de nya miljön han kommit till, han fäste sig väldigt mycket vid mig redan efter någon dag, så han var alltid mig i haserna, jag kunde inte gå någonstanns utan att han var efter, vilket blev väldigt jobbigt för han märkte om jag gick bara någon meter ifrån honom även när han sov, de kändes som han aldrig kunde sova om jag inte satt still så han visste var han hade mig, de var bara mig i familjen som han följde efter så här, tyvärr höll de i sig hela hans liv, vilket var ett problem i många sitvationer när jag var tvungen att gå ifrån honom, de gick aldrig lära honom att han inte behövde vara orolig för jag kom ju tillbaka, som tur var fungerade de att lämna honom ensam hemma..
Han var en mycket aktiv kille som älskade tennisbollar, han hittade tennisbollar på de mest underliga ställen när vi var på promenad, man börja nästan undra om de växte bollar i naturen..
Curry växte upp som den "fula ankungen" han såg hemsk ut extriört under uppväxten, men de brydde jag mig inte de minsta om han var ju min högt älskade hund och någon utställning ville jag absolut inte åka till ändå, uppfödaren ville att jag skulle visa honom någon gång, men jag tänkte att aldrig att jag sätter min fot i en utställningsring, då får dom bära dit mig, men man kan visst ändra sig, efter påtryckning av uppfödaren så åkte jag till en liten Drive-in utställning, och de gick hyfsat, bra kritik och HP, då hade man äntligen klarar av debuten, men sen tog de ett tag och min syster skaffade hund och hon ville ställa ut, hon hade en hund som vann mycket, så jag hängde med och ställde Curry samtidigt utan större framgångar, men så plötsligt så förvandlades ankungen till en fin svan, så vid 2,5 års ålder vann han sitt första CERT och CACIB (Internationellt cert) och slutade dagen som bästa hane och BIM, så han blev 2:a bland alla 136 st anmälda golden, vilken känsla de var.. domaren som var från England kom och pratar med mig och så säger hon att han var bland de finaste hundar hon sett, kan ni gissa om jag fick "blodad tand" efter den dagen.. han vann senare sina 2 andra CERT som gjorde honom fullcertad, (de var krav på jaktprov för utställningschampionatet då) tyvärr så hade han lbp på ena armbågen, så han användes aldrig i avel.
Curry var en speciell och väldigt rolig hund men oxå ganska krävande på många sätt, de hände så mycket i hans liv att man skulle kunna skriva en hel bok om honom.
Han var sjuk en hela del i sitt liv, och 5 veckor innan han skulle fylla 10 år, så mister jag honom hastigt pga. att levern brast, de är helt ofattbart att han inte visat hur sjuk han var, trots att både levern och mjälten var helt angripna av cancer, han visade inte minsta tecken på att vara sjuk, han var lika pigg och glad som vanligt ända in i de sista, de är över 6 år sedan, men jag saknar honom enormt mycket fortfarande, de var tur att jag hade Oscar när de hände så jag hade honom att lägga min tid och tankar på..